Kalkberget på Mörkö
Det tog inte så lång stund innan Kalkbergets innevånare visade sig. Plötsligt ropar en kompis; "Örn". I ett träd sitter en bastant örn och spejar över nejden. Det är långt ifrån, men ändå ser man tydligt att den är stor, mycket stor.
 |
| Örn, delförstorad i trädet och i flykten. |
Vi stannade till och lyfte kamerorna som började smattra, och en hel del bilder tas innan den stora fågeln får syn på något och fäller ut sina stora vingar och med några kraftfulla vingslag flyger iväg. Jag tog själv några bilder trots det stora avståndet. Jag fotade, i all hast med, med ca 280 mm. Ett 70-200 med konverter 1,4x på en fullsensor.
Man möts av en vacker utsikt uppe på toppen av berget. Det är trots allt lite småkyligt i luften, men skönt när solen värmer på från ovan. Nedanför ser vi två personer som, vadande i det grunda vattnet, ägnar sig åt flugfiske. De tar sig fram och entrar den lustigt formade ön straxt utanför strandden.
 |
Tvåbenta flugfiskare vadar i det grunda vattnet.
Arten kan inte flyga... |
Uppe på berget kan man skåda kalkbrotter som säkerligen har givit berget sitt namn. Ett brant gruvhål med mycket branta väggar. Det är lockande att gå närma, men man bör vara mycket försiktig då en resa ner för branten antagligen har en förödande inverkan på vår bräckliga människokropp.
 |
| På väg till gruvhålet |
Hela leden över kalkberget är utmärkt med röda markeringar. Den leder till en bänk där det är perfekt att sätta sig och pusta ut samt även ta en titt vad som finns i fikakorgen.
 |
| Gruvhålets branta väggar... |
 |
| På vär ner i gruvhålet |
 |
| Vi tar oss ur gruvhålet på "baksidan"... |
 |
| Vackert boende. |
 |
| Petter plåtar en båt, om man nu kan kalla den för det i detta skick. |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar