VÄLKOMMEN !

Jag har precis startat upp en hemsida på "FOTOSIDAN.SE" där jag kommer att hålla till framöver. Den här sidan har inte fungerat så bra på sistone, då jag inte kunnat lägga in bilder... det låser sig.

Den nya sidan är nu till en början ganska spartansk, men det kommer att rinna in bilder där hela tiden.

Jag vill tacka dig som tog dig tid att besöka min och mina två kollegors fotoutställning på ORANGERIET vid TULLGARNS SLOTT. Jag vill även tipsa er om den nya sidan trots att den nyss har dragits igång. Just därför ber jag er ha tålamod med att det inte finns något större antal bilder till en början... men de bilder som jag visade på utställningen i Orangeriet kommer tids nog att finnas där, samt en massa andra spännande fotografier och fotografiska kreationer.

Den nya hemsidan återfinns på - http://www.bappel.fotosidan.se/portfolios.htm - Välkomna !

MINA MONSTER...

...som jag brukar kalla dem. Makrofotografering är en intressant typ av fotografering då det öppnar sig en helt ny värld av fantasieggande varelser och andra undersköna ting. I detta inlägg fokuserar jag på de fantastiska varelser som vi vanligtvis inte lägger märke till när vi tar vår skogspromenad.

Ta till exempel bålgetingen som skiljer sig från de "vanliga" getingarna genom både storlek och ljud. De har ett mycket mer dovt och lågfrekvent surr när den stora insekten sakta kommer glidande genom luften. Trots sin rejäla gadd och fysiska storlek så upplevs de "snällare" än de mycket ihärdiga mindre arterna av getingar.
Makrofotograferingen ger tillfälle att ta en närmare titt på den lite skräckinjagande besten. Lägg märke till den härliga frissan. En antenn på sned gör att den ser extra snarstucken ut.

TIPS: Om du vill titta på bilden i stort format (rekommenderas) så klickar Du på bilden.
           När Du vill tillbaka till texten, KLICKA BREDVID BILDEN !



Bålgeting

Har själv haft tillfälle att se den jaga i fält. Den hovrade runt blomsterängens växter på jakt efter ett byte, och när den väl hittat ett lämpligt sådant så tvekar den inte det minsta. Att offret satt något undangömd hindrade inte bålgetingen som pressade sig fram mellan kronbladen och attackerade. Det var över på ett par sekunder varvid bålgetingen lyfte med sin fångst.
Detta ex. av bålgeting hittades av en kompis, Fredrik Skytt, en fotoklubbkomps. Han har levererat en hel del intressanta kryp till mig...




Bålgetingens gadd

Jag har märkt att makrofotografering är ett ofta misstolkat begrepp. Exempelvis kan man se detta på "Fotosidan" där man kan gå med i olika "grupper" allt efter sitt speciella fotointresse. I gruppen "makrofoto" läggs, tråkigt nog, bilder in som långt ifrån hör till "äkta" makrofotografering. Det trista är att den ansvarige för gruppen inte gör något åt saken utan låter det strömma in helt fel typ av bilder... till makronördarnas förtret. Jag har vid något enstaka tillfälle sett att någon ifrågasätter om en inlagd bild verkligen hör till den aktuella gruppen... trist. Det gör inte att man känner något större engagemang själv att lägga in bilder i den gruppen.

 

Gräshoppa (övre delen på huvudet, utan mundelar)

Det är inte makrofotografering man sysslar med bara för att det står "makro" på objekivet som man använder, vilket det står på var och vartannat objektiv idag. Det är endast när objektivet är inställt på det kortaste avståndet som det förmår fotografera på den avbildningsskala som kallas "makro" (avbildningsskala 1:1). Det har därför stiftats ett nytt begrepp; "fuskmakro".

Spindel (OBS - EJ MAKRO - NÄRBILD !)

Äkta makrofotografering börjar från avbildningsskalan 1:1 vilket ger en lika stor avbild på sensorn som det avbildade föremålet är i verkligheten. Makrofotoområdet fortsätter sedan från 1:1 och upp till 25:1 där ett annat begrepp tar över, mikrofotografi.



Mätare (OBS - EJ MAKRO - NÄRBILD !)

De flesta av varelserna i makrovärlden kan kännas skrämmande för oss människor. Insekterna är ju så funktionsorienterat uppbyggda med antenner, hår, hullingar, tentakler och en massa konstiga finesser för att överleva i den otroligt "farliga" miljön som de lever i. Ibland har de fler ögon än två. För att skydda sig från fiender har de ofta grova hår och/eller hullingar som ibland även används vid jakt för att hålla fast andra insekter. Vissa är ju faktiskt giftiga också... och/eller kan bitas.

Spindelns pedipalper

Spindeln är en insekt som kan skrämma slag på de flesta när den kommer för nära. Här kan man se spindelns känselorgan, pedipalperna som de kallas, som bara de kan ge en kalla kårar.

Spindelns huvud

Flugor är en insekt som man bara brukar se som en liten irriterade svart insekt med ett surrande ljud, eller som en mosig massa när man träffat med flugsmällan. Men tar man en närmare titt på dessa snabbflygande varelser så ser de ganska annorlunda ut mot vad man skulle kunna tänka sig.

Fluga med blå kropp, aningen större än den svarta husflugan

Science fiction är väl vad man skulle kunna referera till när utseendet kommer på tal. Huvudet är fullbelamrat med stora ögon, antenner och andra konstiga organ. Hårig är den ju också, allt för att skydda sig och överleva i en "grymt farlig makrovärld".

Fluga med blå kropp

Blivit biten av en Blinning har säkerligen de flesta. Då spelar de inte någon större roll att de har mycket vackra ögon... för visst har de ?! Det är honan som behöver blod för äggläggningen och stjäl detta av däggdjur och oss människor. Ett smärtsamt stick... inget finlir som myggan inte.

Blinning, blindbroms

NY! En skalbagge som ser ut att tillhöra familjen långhorningar. Jag har inte kunnat artbestämma den exakt ännu.

Skalbagge (Långhorning ?)

Fjärilar är mycket vackra. Det finns oändliga variationer av dem i både färg och form.

Fjäril (OBS - EJ MAKRO - NÄRBILD !)

Blomflugan är en lustig insekt med förmågan att stå absolut still i luften och hovra. Därefter kan den med en otrolig hastighet försvinna åt något håll. Har själv sett dessa i skogsgläntor, hovrande till man kommer lite för nära. Går man dock mycket sakta framåt så kan man komma ganska nära.

Blomfluga

En tur till Läskär på Torös sydspets

Jag följde med fotoklubbkompisen Camilla och hennes vän Mahts till ett "nytt" fotoställe, Läskär, som de hittat via ornitologbloggar på nätet och besökt en gång tidigare.


På vägen till Torö kan man stanna till vid Sorunda och ta en titt på fältet med solrosor vid den här tiden på året. Mycket vackert.

 

Långa rader med solrosor

Vi kom på sena eftermiddagen vilket gör att solrosorna är belysta ifrån baksidan.
Men motljusbilder på solrosor blir inte så tokiga heller.

Vi stannade på parkeringen vid Ankarudden från vilken färjan till Landsort går. Men istället för att ta färjan till Landsort gick vi en del körbara skogsvägar i sydostlig riktning.

 

Efter att följt vägarna en bit förbi några stugor så bar det av rakt in i skogen. Stigar fanns det bara stumpar av här och var, kanske därför att det inte var möjligt att ta sig fram någon annan stans för de höga bergskammar och taggiga snår som ibland hindrade vår väg. Men skam den som ger sig, sakta men säkert så forcerade vi den snåriga terrängen och kom ut till ett sagolikt vackert kustområde. En del båtar låg för ankar utanför i den vackra viken.

 

En vacker vik i kustbandet som verkade vara populär för övernattning...

Försiktighet var A och O när man vandrade runt på klipporna eftersom det inte var direkt slät mark att gå på. Det var låga snår i bergsskrevorna kombination med klippor och stenar med alla möjliga former. Lätt att trampa fel och snubbla om man inte ser sig för var man sätter fötterna.

 

Man får gå försiktigt när man tar sig upp och ner för de branta klipporna.
Mycket intressanta former finns att upptäcka nedåt klippkanterna.

 

Har inte tidigare plåtat den typ av miljö som erbjöds på platsen , så hur mycket färger och framförallt former som än fanns runt om så kände man sig lite vilse och viste inte riktigt var man skulle börja...

 

 

Där solen skuggas lyser det klarblå himmelsljuset in på bergväggarna
och ger en kall förstärkning av de mönstrade klippornas färger.

Man behöver säkerligen mer än ett besök på stället för att hitta färger och former som passar rent fotografiskt och med vilka kameravinklar som de passar.

 



Vissa av klipporna ser faktiskt ut att rosta, med sin rostbruna färg.



Tiden går fort när man har roligt och solen stod allt lägre, så lite trixande

med motljus blev det även möjlighet till.

 

Underliga bergsformationer, ibland med vattensamlingar.

 

 

När solen stod som högst tog jag fram en undervattenskamera som jag knökat ner i ryggsäcken. Jag tog lite bilder men tyckte att de drabbades av något konstigt färgstick. Så efter att experimenterat lite så stoppade jag ner den i ryggsäcken igen... inget mer med det. Det blev nog inget bra.

 

Men när jag väl började titta på bilderna någon dag efter utflykten så lyckades jag bli av med det mesta av färgsticket, och fram kom härliga färger. Det kanske är partiklar i vattnet som färgar solljuset så att de verkliga färgerna inte kommer till sin fulla rätt.

 

 Det var kul att prova på - kan jag rekommendera !

 

 

 

En promenad på kalkberget...

...efter att vi varit vid Taxinge slott.

En dröm gick i uppfyllelse !?!

Efter att jag varit med Telge Fotoklubb vid Taxinge, var jag lite rastlös och sugen på att komma ut i naturen igen så jag drog iväg en sväng till Kalkberget...

 

Slingan som leder över Kalkberget, fram till gruvhålet är väl uppmärkt.

 

Stenar med en röd markering finns längs hela stigen.

Vägen uppför Kalkberget är ganska brant, så man får ta det lite försiktigt. Väl däruppe så kan man njuta av en mycket vacker utsikt. Är man lite tyst och håller utkik så kan man, nedanför berget mot skogen på åkrarna, ibland få se rådjur, hjort eller älg. De har ett mycket bra naturligt kamouflage.




Naturligt kamouflage av hög klass.

På flera ställen finns det fina platåer varifrån man kan njuta av en fin ursikt över åkrar och skog samt mycket idylliskt placerade gårdar. Vackert ställe att bo på.




Vackert läge nedanför Kalkberget på andra sidan åkrarna.

Längst ut mot vattnet liggen ett vitt hus lite för sig självt... mycket vackert.

Blåspporna verkar trivas fint på det kalkhaltiga berget. De har en mörk fin blå färg. Kanske har kalkhalten något att göra med den mättade färgen ?!

De vackra blåsipporna pryder Kalkberget i nästan hela sin längd.

 

 En del prylar kan man bara inte låta bli att plåta. Som den här stolpen.

Jag vet i tusan vad det är med den, men den drog till sig uppmärksamheten

på något underligt vis... har väl blivit en riktig fotonöörd som avbildar allt i sin väg.

Varför den är med... inte vet jag... en cool pryl som passade bra på bild.
Är man en fotonöörd så är man.

 

 Från bergets utkiksplats kan man se olika typer av båtar av olika storlekar som passerar i olika farter i olika riktningar.

 

 

Utsikt från Kalkbergets topp, där Du kan se båtar glida fram i kvällsljuset...

...som ibland kan få lite mer vind än de väntat sig...ops!

Mindre segelfartyg...

 

...Fraktfartyg...

Det är inte så många drömmar som går i uppfyllelse kan jag tycka, men den här dagen var det en som gjorde det i alla fall... Jag har länge velat fotografera örn, i alla fall uppleva örn på lite närmare håll än bara en prick eller siluett långt bort.



Rätt som det är så seglar den in över utkiksplatsen...

Den här dagen satt jag på utkiksplatsen och tittade ut över fjärden på båtar som passerade. Det finns även en hel del fåglar i viken neranför utmot den lustigt formade ön.




...och jag får chansen att se den på lite närmare håll än vanligt.

Plötsligt så kom något mycket större in i mitt blickfång än de skränande måsarna som flög förbi ibland utgjorde. Det var en Örn ! Shit ! Gissa om det blev fart på att rigga upp stativet och slänga på långgluggen med konverter. Det går ju inte särskilt mycket snabbare om man strezzar, men det gick liksom inte att låta bli vid det här tillfället.




De fina vingpennorna är en vacker och viktig del av den stora rovfågelns grymma look.

Den stora fågeln cirklade en bit bort från mig. Jag tog några bilder på måfå. Plötsligt tar den ut en av svängarna ordentligt och gör en lång lov åt mitt håll... kameran smattrar på. Det är en fröjd för ögat att se hur den imponerande fågeln manövrerar utan något som helst onödiga vingslag.




När den sveper närmare över stället där jag sitter reser sig
nackhåren på mig i rena förtjusningen.

Den följer därefter de termiska uppåtvindarna och jag står och ser hur den i cirklar försvinner högt upp i skyn. På några sekunder ser jag inte mer än jag brukar göra av dem, en liten siluett högt upp i skyn. Den fortsatte därefter sin glidflygning söderut... och jag plockade ihop mina grejor och gick léende tillbaka mot bilen...

Telge Fotoklubbs helgutflykt

I lördags den 27/4 bar det iväg till Taxingee slott, till vilket det var länge sen jag besökte. Det är en av fördelarna med att hänga på de "utflykter" som utflyktsgänget i Telge Fotoklubb anordnar då och då; man kommer till ställen som man inte har fått tummen ur att besöka på länge eller till ställen som man inte har varit på tidigare.

Taxinge Slott

 

 

Johan har hittat en cool alé...

 

 

 

Fotografiska experiment på hög nivå !?

 

 

"Bänkbilden" som har blivit ett kännetecken för Telge Fotoklubbs utflykter.

 

 

"Pärleporten". Undra vem som står därbakom och håller i hantaget ?
Bärt å blada...

 

 

Tegelvägg... en målad sådan. Om det är snyggt kan man ju diskutera.

 

 

En kombination av ett genuint hantverksarbete och den
målade tegelväggen, som jag inte vet vad man ska kalla...

 

 

En klenod som vi hittade på parkeringen vid Taxinge. Härligt.

 

 

I lördags var det någon form av veteranbilsträff till vilken det anslöt sig en hel del folk med mycket fina och välvårdade bilar av olika årgång.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Ronny har blivit seriefigur. Cool.

 

 

 

 

Min bil är inte lik din bil, det är en...
Speciell utstrålning.