Jakten på en ilsken varelse i urskogen !

Jakten på den aggressiva besten börjar...
The hunt for the aggressive beast begins ...

Vi parkerar bilen en bit bort...
We park the car some distance away ...

...vi smyger oss in i skogen mot platsen där den senast har synts till...
... we sneak us into the forest towards the place where it last has been seen ...

...alla är spända av förväntan...
...everyone is tense with anticipation...

...hur ska detta sluta...
...how will this end...

 

Ops! En rörelse och ett mycket karaktäristiskt läte avslöjar var besten befinner sig.
Petter, som tampats med den en gång tidigare är tydligt påverkad av dess närhet och varnar oss flera gånger för dess outtömliga aggressivitet...
Petter förser sig med en käpp så jag tar med mig närmsta pinne för att kunna värja oss i fall att den anfaller.
Ska vi våga oss närmare ?
Ops? A motion and a very characteristic sound reveals the location of the beast.
Petter, who has battled with it once before, is clearly influenced by its proximity and warns us several times for its inexhaustible aggression ...
Petter provide himself with a stick, so I did the same. I found a stick to defend ourselves in case of an attack.
How close  do we dare to go?

Jakten går vidare. Den håller sig lite undanskymd hela tiden men har full kontroll på var vi befinner oss. Vi följer försiktigt efter skuggfiguren men håller ett visst trygghetsavstånd.
The hunt goes on. It stays a little hidden most of the time but seems to have full control over where we are. We follow carefully but keeping a kind of safety distance.

Där är den igen. En bastant Tjädertupp vankar fram och tillbaka i snåren framför oss. Vi smyger lite närmare för att få en titt på den stora vackra svarta fågeln, om än så skräckinjagande med sin stora näbb och kraftiga klor.
There it is again. A burly Capercaillie paces back and forth among the bushes in front of us. We sneak a little closer to get a look at the big beautiful but terrifying black bird, with its large beak and sharp claws.

Slutligen visar den sig i hela sin prakt, den är vacker...
men har tydligen bytt taktik !
Finally, it steps out of the bushes and shows itself in all its glory, it is beautiful ... but it has apparently changed its tactics!!

I stället för att glida undan blir den lätt att se, stor, vacker, men vad har den i kikarn nu då.
Jag vinner aldrig på lotter eller annat "gamblande", men nu tog jag helt klart första pris;
det är mig den har i kikarn !!!
Instead of hiding, it step forward into our field of vision. I never win at any lottery, but this time I won the first prize; Haunted by an angry Capercaillie...

Den stora tuppen spärrar upp sina jättelika stjärtfjädrar, sänker huvudet, släpper vingspetsarna mot
backen och kommer som en fjärrstyrd torped mellan buskagen i full fart...
The big rooster locks up his giant tail, lowers his head, releasing the wingtips towards the ground and comes as a very fast remote-controlled torpedo between the bushes...

Det var inte så svårt att räkna ut att den bastanta tuppen var på krigsstigen som mycket tydligt slingrade sig mot mig, och fort gick det.
It was not hard to figure out that the big bird was going to attack... and it was me he was attacking...

"Bättre fly än illa fäkta" han jag väl inte tänka ens, utan flydde likt ett skenande kylskåp genom buskar och snår. Den gav sig dock inte utan satte fart mot mig igen... men jag ville heller inte göra den illa med pinnen, så det var bara att röra på fläsket och springa en bit till.
"RUN" was the only ting I could come up with, and fled like a moving refrigerator through the bushes and shrubs. It did not stop attacking , and I didn't want to hurt it with the stick, so I had to run a bit further.

...en bild till, och så springer vi som bara attan...

... one more image, and then, lets run like hell...

Den tvärvände plötsligt och satte full fart tillbaka in i skogen mot mina kompisar.
Så jag sprang efter för att hjälpa till om de nu blev attackerade.
Suddenly, it turned back into the woods towards my friends. So I run after it to help them if they were attacked.

En av kompisarna, Uffe, hade hamnat i Tjädertuppens fokus.
One of my friends, Uffe, had ended up in the Capercaillies focus.

Intrång på en Tjädertupps revir är inte att leka med ? Ojojoj...
Trespassing of a Capercaillies territory is not healthy? Oh dear...

Jag lade ifrån mig kameran och försökte få bort den fokuserade fågeln från Uffe genom att slänga lite småpinnar på den och peta på den med min pinne... efter ett antal försök släppte den sin koncentration på Uffe och satte efter mig igen. Det hade jag väl räknat med men hade dock inget att gömma mig bakom... och snubblade förståss... då kände jag mig tvungen att värja mig med pinnen, vilket skulle visa sig vara helt onödigt (Skäms för det !!!).
I put my camera down and attempted to remove the Capercaillies focus from Uffe by throwing small branches on it and poke at it with my stick ... after several attempts it released its concentration on Uffe and went after me... again... It was my intension, but I had nothing to hide behind ... and stumbled of course ... then I felt compelled to defend myself with the stick, which would later proved quite unnecessary (Shame on me for that!).

Petters vän Bjarne dök upp och visade hur "farlig" Tjädertuppen egentligen är.
(Lite skämdes vi nog alla tre...)
Petters friend Bjarne arrived and showed us how "dangerous" Capercaillies really are.
(All the three of us probably felt a little embarrassed after that...)

Hela den bild jag målat upp av en obegränsat ilsken Tjädertupp, som flyger upp mot dig och hackar fula sår med sin stora vassa näbb och slår dig hårt med sina kraftiga vingar vilken man är man tvungen att värja sig mot med ett tillhygge, tynade liksom helt bort... vilka "korkade stadsbor" vi är tänkte jag för mig själv !...
The picture I painted in front of me of a very angry Capercaillie, flying up at you and chop sores with his big sharp beak, scratching you with his claws and hits you hard with his powerful wings, force you to defend yourself with a weapon, as well as completely faded away ... what "stupid urban people" we are, I was thinking! ...



FOTO: Petter Rybäck
Den här bilden tog Petter Rybäck, medans jag antagligen stod bredvid och såg ut som en fågelholk i ansiktet...
Petters vän Bjarne Tutturen sitter på huk framför den vackra tjädertuppen och låter den dricka ur sin vattenflaska som han har med sig på sin cykel... undra vad som rör sig i huvudet på Tjädertuppen nu... kom han av sig måntro... "så brukar inte rivalerna bete sig"...
This picture was taken of Petter Ryback, while I probably stood there with my mouth wide open... Petters friend Bjarne Tutturen squats in front of the beautiful bird and let it drink from his water bottle as he usually has with him on his bike ... I wonder what goes on in the mind of the Capercaillie... he looked very confused... "so do not usually rivals behave" ...

Vad jag i stället såg var en mycket praktfull och vacker fågel som var så korkat besatt av sin egen instinkt att skydda det lilla revir där den bodde mitt ute i skogen. Det fanns för övrigt inte en gnutta ondska i den, bara ett förprogrammerat beteende som det inte går att göra ett skit åt.
Det var ju faktiskt vi som hade tagit oss till just den lilla plätten i skogen, där tjäderhanen hade sitt revir, och stört det lugn som tidigare rådde.
Instead, I saw a very beautiful bird that was so stupid obsessed by its own instinct to protect that little territory of his where he lived in the middle of the woods. There were not an ounce of malice in it, just a pre-programmed behavior that you can't do a damn thing about. It was, in fact, the three of us who had come to see the Capercaillie in his territory, and disturbed the calm of the past.

Här visar Bjarne vad som behövs göras om fågeln, helt enligt sin instinkt, går till attack.
Bjarne is showing us what needs to be done about the bird when attacking.

Visa honom skosulan. Då har han något att koncentrera sig på. Han kommer att hacka lite på sulan och ibland slå med vingarna (vilket var riktigt kul att se i verkligheten - så pangar de på varandra i en riktig revirrelaterad tuppfight !!)

Dra dej sakta undan när den gör sina små ärevarv eller tappar fokus för ett ögonblick, men vänd dig inte om och spring. Då är den inte dummare än att den attackerar igen.

Show him the sole of the shoe. Then he has something to concentrate at. He will pick a little of the sole and sometimes hit with his wings. Get yourself slowly away when it does its little lap of honor or lose focus for a moment, but do not turn around and run. Then it is "intelligent" enough to attack again.

Vad jag vill ha sagt med detta är:

What I want to say about this is:

Om Du "råkar ut" för en tjäder - Slå honom inte !

If you meet an attacking Capercaillie - don't hit him !

Det finns inget ont i honom!

There is no evil in him!

Han är korkad och agerar helt efter sin förprogrammerade instinkt !

He is stupid and act entirely according to his pre-programmed instinct!

Han skyddar bara sitt revir - straffa honom inte för det !

He is only protecting his territory - don't punish him for that!

Ta det lugnt - grips inte av panik, det hjälper varken Dig eller Fågeln !
Take it easy - do not panic, it helps neither you or the bird!

Ja, den ser skräckinjagande ut när den kommer - det är ju meningen att skrämmas!
Yes, it looks scary as it is attacking - but it's meant to scare you!

Men ha respekt för honom - han är en stridskämpe, men trots allt en fågel...

But have respect for him - he's a fighter with a large beak and sharp claws , but remember he is still just a bird...

Det är Du som kommer och stör honom i hans revir i skogen !
It is you who comes and disturb him in his territory in the forest!

Skadar Du honom klarar han sig kanske inte själv i skogen längre... utan dör.

If you hurt him, he might not be able to fend himself in the woods anymore ... he is probably going to die.

Var rädd om den vackra fågeln !

Take care of the beautiful bird!

Han är sagolikt vacker, ju närmare desto vackrare !
He is stunningly beautiful, the closer the better!

Dock kommer han att skydda sitt revir om Du kommer för närma - straffa honom inte för det !
However, he will protect his territory if you get to close- but don't punish him for that!

Det är en ära att ha de vackra fåglarna i våra skogar ! Var stolt över dem !
It is an honor to have these beautiful birds in our forests! Be proud of them!

Ett tips - ta med någon som vet hur man beter sig (Att Bjarne dök upp var guld värt) !

One tip - bring someone who knows how to behave in front of a  Capercaillie
(Bjarnes presence was gold worth)!

Tack Petter för att Du tog oss med på detta äventyr.
Thanks Peter you for taking us on this adventure.

Ett stort tack till Bjarne Tutturen som avdramatiserade mötet med den ståtliga Tjädern på nära håll. Tack för lektionen !
Many thanks to Bjarne Tutturen during the close range meeting with the Capercaillie.
Thanks for the amazing lesson !

Take care of me - I live here