En tur till Läskär på Torös sydspets

Jag följde med fotoklubbkompisen Camilla och hennes vän Mahts till ett "nytt" fotoställe, Läskär, som de hittat via ornitologbloggar på nätet och besökt en gång tidigare.


På vägen till Torö kan man stanna till vid Sorunda och ta en titt på fältet med solrosor vid den här tiden på året. Mycket vackert.

 

Långa rader med solrosor

Vi kom på sena eftermiddagen vilket gör att solrosorna är belysta ifrån baksidan.
Men motljusbilder på solrosor blir inte så tokiga heller.

Vi stannade på parkeringen vid Ankarudden från vilken färjan till Landsort går. Men istället för att ta färjan till Landsort gick vi en del körbara skogsvägar i sydostlig riktning.

 

Efter att följt vägarna en bit förbi några stugor så bar det av rakt in i skogen. Stigar fanns det bara stumpar av här och var, kanske därför att det inte var möjligt att ta sig fram någon annan stans för de höga bergskammar och taggiga snår som ibland hindrade vår väg. Men skam den som ger sig, sakta men säkert så forcerade vi den snåriga terrängen och kom ut till ett sagolikt vackert kustområde. En del båtar låg för ankar utanför i den vackra viken.

 

En vacker vik i kustbandet som verkade vara populär för övernattning...

Försiktighet var A och O när man vandrade runt på klipporna eftersom det inte var direkt slät mark att gå på. Det var låga snår i bergsskrevorna kombination med klippor och stenar med alla möjliga former. Lätt att trampa fel och snubbla om man inte ser sig för var man sätter fötterna.

 

Man får gå försiktigt när man tar sig upp och ner för de branta klipporna.
Mycket intressanta former finns att upptäcka nedåt klippkanterna.

 

Har inte tidigare plåtat den typ av miljö som erbjöds på platsen , så hur mycket färger och framförallt former som än fanns runt om så kände man sig lite vilse och viste inte riktigt var man skulle börja...

 

 

Där solen skuggas lyser det klarblå himmelsljuset in på bergväggarna
och ger en kall förstärkning av de mönstrade klippornas färger.

Man behöver säkerligen mer än ett besök på stället för att hitta färger och former som passar rent fotografiskt och med vilka kameravinklar som de passar.

 



Vissa av klipporna ser faktiskt ut att rosta, med sin rostbruna färg.



Tiden går fort när man har roligt och solen stod allt lägre, så lite trixande

med motljus blev det även möjlighet till.

 

Underliga bergsformationer, ibland med vattensamlingar.

 

 

När solen stod som högst tog jag fram en undervattenskamera som jag knökat ner i ryggsäcken. Jag tog lite bilder men tyckte att de drabbades av något konstigt färgstick. Så efter att experimenterat lite så stoppade jag ner den i ryggsäcken igen... inget mer med det. Det blev nog inget bra.

 

Men när jag väl började titta på bilderna någon dag efter utflykten så lyckades jag bli av med det mesta av färgsticket, och fram kom härliga färger. Det kanske är partiklar i vattnet som färgar solljuset så att de verkliga färgerna inte kommer till sin fulla rätt.

 

 Det var kul att prova på - kan jag rekommendera !