MINA MONSTER...

...som jag brukar kalla dem. Makrofotografering är en intressant typ av fotografering då det öppnar sig en helt ny värld av fantasieggande varelser och andra undersköna ting. I detta inlägg fokuserar jag på de fantastiska varelser som vi vanligtvis inte lägger märke till när vi tar vår skogspromenad.

Ta till exempel bålgetingen som skiljer sig från de "vanliga" getingarna genom både storlek och ljud. De har ett mycket mer dovt och lågfrekvent surr när den stora insekten sakta kommer glidande genom luften. Trots sin rejäla gadd och fysiska storlek så upplevs de "snällare" än de mycket ihärdiga mindre arterna av getingar.
Makrofotograferingen ger tillfälle att ta en närmare titt på den lite skräckinjagande besten. Lägg märke till den härliga frissan. En antenn på sned gör att den ser extra snarstucken ut.

TIPS: Om du vill titta på bilden i stort format (rekommenderas) så klickar Du på bilden.
           När Du vill tillbaka till texten, KLICKA BREDVID BILDEN !



Bålgeting

Har själv haft tillfälle att se den jaga i fält. Den hovrade runt blomsterängens växter på jakt efter ett byte, och när den väl hittat ett lämpligt sådant så tvekar den inte det minsta. Att offret satt något undangömd hindrade inte bålgetingen som pressade sig fram mellan kronbladen och attackerade. Det var över på ett par sekunder varvid bålgetingen lyfte med sin fångst.
Detta ex. av bålgeting hittades av en kompis, Fredrik Skytt, en fotoklubbkomps. Han har levererat en hel del intressanta kryp till mig...




Bålgetingens gadd

Jag har märkt att makrofotografering är ett ofta misstolkat begrepp. Exempelvis kan man se detta på "Fotosidan" där man kan gå med i olika "grupper" allt efter sitt speciella fotointresse. I gruppen "makrofoto" läggs, tråkigt nog, bilder in som långt ifrån hör till "äkta" makrofotografering. Det trista är att den ansvarige för gruppen inte gör något åt saken utan låter det strömma in helt fel typ av bilder... till makronördarnas förtret. Jag har vid något enstaka tillfälle sett att någon ifrågasätter om en inlagd bild verkligen hör till den aktuella gruppen... trist. Det gör inte att man känner något större engagemang själv att lägga in bilder i den gruppen.

 

Gräshoppa (övre delen på huvudet, utan mundelar)

Det är inte makrofotografering man sysslar med bara för att det står "makro" på objekivet som man använder, vilket det står på var och vartannat objektiv idag. Det är endast när objektivet är inställt på det kortaste avståndet som det förmår fotografera på den avbildningsskala som kallas "makro" (avbildningsskala 1:1). Det har därför stiftats ett nytt begrepp; "fuskmakro".

Spindel (OBS - EJ MAKRO - NÄRBILD !)

Äkta makrofotografering börjar från avbildningsskalan 1:1 vilket ger en lika stor avbild på sensorn som det avbildade föremålet är i verkligheten. Makrofotoområdet fortsätter sedan från 1:1 och upp till 25:1 där ett annat begrepp tar över, mikrofotografi.



Mätare (OBS - EJ MAKRO - NÄRBILD !)

De flesta av varelserna i makrovärlden kan kännas skrämmande för oss människor. Insekterna är ju så funktionsorienterat uppbyggda med antenner, hår, hullingar, tentakler och en massa konstiga finesser för att överleva i den otroligt "farliga" miljön som de lever i. Ibland har de fler ögon än två. För att skydda sig från fiender har de ofta grova hår och/eller hullingar som ibland även används vid jakt för att hålla fast andra insekter. Vissa är ju faktiskt giftiga också... och/eller kan bitas.

Spindelns pedipalper

Spindeln är en insekt som kan skrämma slag på de flesta när den kommer för nära. Här kan man se spindelns känselorgan, pedipalperna som de kallas, som bara de kan ge en kalla kårar.

Spindelns huvud

Flugor är en insekt som man bara brukar se som en liten irriterade svart insekt med ett surrande ljud, eller som en mosig massa när man träffat med flugsmällan. Men tar man en närmare titt på dessa snabbflygande varelser så ser de ganska annorlunda ut mot vad man skulle kunna tänka sig.

Fluga med blå kropp, aningen större än den svarta husflugan

Science fiction är väl vad man skulle kunna referera till när utseendet kommer på tal. Huvudet är fullbelamrat med stora ögon, antenner och andra konstiga organ. Hårig är den ju också, allt för att skydda sig och överleva i en "grymt farlig makrovärld".

Fluga med blå kropp

Blivit biten av en Blinning har säkerligen de flesta. Då spelar de inte någon större roll att de har mycket vackra ögon... för visst har de ?! Det är honan som behöver blod för äggläggningen och stjäl detta av däggdjur och oss människor. Ett smärtsamt stick... inget finlir som myggan inte.

Blinning, blindbroms

NY! En skalbagge som ser ut att tillhöra familjen långhorningar. Jag har inte kunnat artbestämma den exakt ännu.

Skalbagge (Långhorning ?)

Fjärilar är mycket vackra. Det finns oändliga variationer av dem i både färg och form.

Fjäril (OBS - EJ MAKRO - NÄRBILD !)

Blomflugan är en lustig insekt med förmågan att stå absolut still i luften och hovra. Därefter kan den med en otrolig hastighet försvinna åt något håll. Har själv sett dessa i skogsgläntor, hovrande till man kommer lite för nära. Går man dock mycket sakta framåt så kan man komma ganska nära.

Blomfluga