måndag 13 augusti 2012

...forts. På upptäcksfärd i ett naturreservat...










Komma "nära" naturen och dess invånare är upplevelser som kan få oss att uppleva en oändlig variation av känslor och skapa oförglömliga sinnesintryck... glädje, sorg, spänning, rädsla, förundran, eftertanke...


TIPS

ETT TIPS ! när Du tittar på bilderna men även vill följa texten;
  • Klicka på en bild = Visningsfönstret med bilden kommer upp.
  • (Klicka bilden = Nästa bild visas)
  • Klicka BREDVID bilden (i det svarta) = Tillbaka till texten !!

     Fungerar inte på Internet Explorer... minns inte vilket år det var när den browsern fungerade ok...

Familjen gåsfågel


En morgon i ett av naturreservaten fick jag se en liten dunboll som vankade av och an, ihärdigt pickande i marken på gräsplanen i anslutning till lägerplatsen. Som tur var så var den lille dunbollen inte ensam. De anhöriga var i närheten i form av två vuxna individer och en dunboll till.

En liten dunboll med stora fötter vankar målmedvetet fram och repar
gräs i morgonsolens varma sken.

Jag närmade mig sakta för att inte skrämma iväg dem från deras grönbete. Jag kom ganska närma, men hela jag var hela tiden bevakad av de vuxna fåglarnas vaksamma ögon. Jag slog mig ner och tittade på när de söta dunbollarna vankade fram och tillbaka och repade gräs. Det var så upptagna av sitt ätande så att den ena av dem höll på att krocka med mitt halvt om halvt utsträckta ben innan den tittade upp och gjorde en halvhjärtad panikrusning någon meter bort. Det tog inte lång stund förrän den glömde bort sig och var framme igen.

En stolt förälders vakande öga...


"Vad är det där för figur och vad har han för något i famnen?... bäst att ha lite koll."

Till slut verkade även de vuxna fåglarna slappna av och passerade mig ganska nära... men ett öga verkade vara avsatt till att hålla koll på vad jag pysslade med.
Kanadagäss brukar ju inte vara rädda av sig utan i stället mer påstridiga... i alla fall i stan. Denna familj Kanadagås verkar inte vara inbitna stadsbor, utan var klart lugnare och mycket skyggare än vanligt. Jag har sett dem ett antal gånger vi samma sjö nu, så det verkar som om de uppskattar denna lugna miljö framför stadsparkernas larm.

Det är knappt man kan tro att den lilla dunbollens små "fenor" kommer att ha kapacitet att ta den högt upp i skyn och bära den mil efter mil bort i de vackra fågelsträcken.

Det är inte mycket till spännvidd... men man måste ju lufta dem ibland och drömma lite om den första flygturen...

Det är inte mycket till spännvidd den lilla dunbollen har att komma med... men när den blir vuxen kommer den att ha en spännvidd mellan 150 och 180 cm. Men då kommer den också väga 4 - 5 Kg



Putsning och en kort vila efter ätandet är rutin som inte hoppar över på några villkor...

Jag lämnade de vilande fåglarna som var fullt upptagna med att putsa sina fjäderdräkter i morgon-solens allt intensivare ljus, för att vandra vidare på min fotografiska upptäcktsfärd.


En syn som fastnade på näthinnan... drömmar är en viktig ingrediens i vår vardag !
När vi som minst anar det kan det bli verklighet.

Det är ingen tvekan om att denna lilla parvels största dröm är
att vingarna ska bli så stora att den har möjlighet att få se Sverige från ovan...








Inga kommentarer:

Skicka en kommentar