lördag 18 augusti 2012

...forts. På upptäcksfärd i ett naturreservat...






Naturen är en outtömlig källa av skönhet i många olika former. Den ändrar skepnad från morgon till kväll... solljus, månljus, vind, stiltje, regn, snö, is, värme, kyla, dimma, dis... allt har sin tjusning.





Natur att njuta av...

...vackra vyer över skog, åkrar och sjöar...

...vattendragen avbildar trädkronorna med himlen som bakgrund...

...solljusets strålar målar kreativa konstverk i landskapet...

...näckrosorna stiger upp till ytan för slå ut...

...skönhet i sin enklaste form...

Vatten har alltid fascinerat... vattnet ter sig ofta som om det hade eget liv. Vatten är häpnadsväckande föränderligt... det har ett nästan oändligt spektra av skepnader. Från det lugna vattendraget där vattnet likt en tung genomskinlig massa omsluter bottens sakta vajande växtlighet mellan vilka fiskarna tyngdlöst glider fram likt zeppelinare... till de mer fartfyllda åar och bäckar där det skiftar från det lugna vattendragets glasartade form till vitvattnets mer och mer vitstrimmiga struktur. I de brantare delarna antar det en vit, kristallartad, form som i ett inferno av virvlar och bubblor forcerar hindren.



...virvlande vatten...


Det brusande ljudet från det framrusande vattnet isolerar tankarna och stänger av tidsuppfattningen. Det förtrollande ljudet innesluter dig och den närmaste omgivningen som i en issolerad svär.


...fart och rörelse...


Jag tar mig längre ner där det lilla fallet börjar att plana ut. Jag tycker mig se något intressant som skimrar på de solbelysta delarna av det nedre vattendraget.

...vattnet rusar fram mellan stockar och stenar...

På vägen ner mot vattendraget får jag se mig för så jag inte trampar på de små invånarna som hoppar vilt för att komma undan mina fötter. De är så små så att de inte kommer så långt för varje förtvivlat skutt.


Deras camouflage gör att de är mycket svåra att upptäcka förrän de rör på sig.

Grodan Bill stångar sig fram i vegetationen...




Längre ner där fallet planar ut och vattnet lugnar ner sig kan man hitta en förtrollande vacker miljö. Vattnet porlar försiktigt fram runt stockar och stenar. Över den sakta virvlande ytan kan man se sländor som, i de solstrålar som lyckas ta sig förbi de höga trädkronorna, skimrar i det blåaste av blått. Det är som taget ur en sagobok... för något så sagolikt vackert kan få en att sitta skämmigt länge och bara titta på sländornas fjäderlätta lek straxt ovanför vattenytan.



Flicksländor över vattendraget.






Dammflickslända

1 kommentar:

  1. Är fullständigt mållös, du har fångat så underbart vackra färger på sländorna som leker vid vattenbrynet. Hanarna liknar små älvor á la Disneys Tingeling, i sina förtrollande vackra metallick-blå färger, som gnistrar och glimmar i solskenet.Förstår att du hade en magisk upplevelse. Underbara foton från det fullkomligt magiskt vackra vattenfallet och på den söta grodan, som du fångat på fotot som om den riktigt ber om att få bli löst från förtrollningen, det enda som saknas är att få se John Bauers prinsessan Tuvstarr sittandes vid vattenbrynet på fotot "...solljusets strålar", eller kanske till och med se "The lady of the Lake" ibland de trollska vita näckrosorna, hållandes Excalibur i sin famn.
    Underbara fotografier som förtrollar och inspirerar.../ Maria, I like!

    SvaraRadera